Tomas Eneroth sitter i glashu(s)

Sitter i kammaren och lyssnar just på Tomas Eneroth (s) tala om styrningen av Vattenfall. Man ska inte tro att man styr med prat på bolagsstämma...utan med tydliga ägardirektiv säger han. Så spännande tänker jag. Detta eftersom jag hade anledning att under förra mandatperioden utifrån KU:s horisont betrakta just - ägarstyrningen av Vattenfall. När Tomas Eneroth talar om kritiska granskningar från Riksrevisionen så kan jag bara konstatera att det fanns en hel rad av sådana tydliga anmäkrningar under förra perioden.

Vad gjorde då den förra regeringen, vilken kultur har man utvecklat? Jo, den formlösa styrningen hade blivit legio. Det var godkännande från Göran Persson som låg bakom köpet av tysk kolkraft. Då hade ledningen för Vattenfall varit uppkallade till statsministern. Vad gäller möjligheten att styra så ansåg den förra regeringen att det gjorde man just med olika samtal - ägardirektiv var något man knappast ville kännas vid. Inte undra på att det varit en tuff resa när det gällr att bända och vända kulturen i statens största bolag - Vattenfall. Visst, jag kan också tycka att nya ägardirektiv borde ha tagits fram nu, men det har blivit först en ny styrelse och nu jobbar regeringen intensivt för att ta fram nya. Får väl kalla till extra bolagsstämma för att sätta dem i sjön.
Så hör jag nu Liselott Hagberg tala om teknikneutralitet när det gäller koldioxidneutral energi. Detta efter att först ha talat sig varm för just en teknik - kärnkraft. Hur ska fp ha det? De är inte trovärdiga - inte så länge de är sådan kärnkraftskramare..

Ensidig partiledarfokusering en risk

Bra med två språkrör i Miljöpartiet. Det hjälper dem att skapa bredare identifikation. När alla andra partier håller sig med partiledarfokusering så lyckas de lyfta fram två personer. När vänstergänget presenteras så är det Lars och Mona och sedan Miljöpartiets två personer. Bilden blir bra - inger styrka. Jag är övertygad att det gynnar dem nu. Precis som att moderaterna gynnas av sin breda radargruppering - både Fredrik, Anders, Carl, Gunilla och Per.

Det finns däremot en risk för alla andra partier med ensidig partiledarfokusering - det är kul när det går bra och partiledaren är populär - men det är tuffare när det blir motigt. Vi såg det för Göran Persson och vi såg det för Lars Lejonborg. Men, det har varit en våg av hård fokusering på partiledarna - en våg som Miljöpartiet med sitt vägval nu vinner på. Maria är avsevärt mycket populärare än Peter men de tilltalar olika grupper.

Gjorde vi rätt när Centerpartiet införde ett Verkställande Utskott av socialdemokratiskt snitt?

Förödande beslut om bosättningar

Efter att ha tillbringat gårdagen i samtal med personer från Israel och från PLC möttes jag i morse av den förödande nyheten att Israels regering beslutat om 900 nya bosättningar i östra Jerusalem. Det är ju helt i linje med regeringens syn att hela Jerusalem är Israeliskt territorium - men helt i strid med det internationella samfundets syn. Notera också vad premiärminister Olmert anförde i slutet av sin period - januari 2008 "JERUSALEM, Jan 1 (Reuters) - Prime Minister Ehud Olmert signalled on Tuesday Israel might have no choice but to share Jerusalem with the Palestinians in a peace deal, citing international pressure for compromise over the holy city."The world that is friendly to Israel ... that really supports Israel, when it speaks of the the future, it speaks of Israel in terms of the '67 borders. It speaks of the division of Jerusalem," Olmert said in an interview with The Jerusalem Post."

Jag blir mäkta bekymrad och upprörd över de nya beslut som tas. Uppfattar Israels nuvarande regering att de på detta sätt stöttar de moderata krafterna - de som verkligen är beredda att göra uppoffringar för att nå fred? I så fall delar jag inte deras bedömning. Allt talar för att ännu mer cement hälls in i den redan stillastående fredsprocessen. Jag bävar för vart detta kommer att leda. För Israels folk och för Palestinas folk - måste det finnas tydlig vilja att minska den uppenbara misstro som finns och tända en liten låga av hopp. Det måste vara möjligt och det är värt att kämpa för. Extremismen och fundamentalismen kan aldrig skapa fred, välstånd och utveckling.

Bra med fullt ansvar

Uppenbart har Vattenfall levt med det fulla ansvaret för en ev kärnkraftsolycka i Tyskland en tid. Jag tycker i grunden att det är bra, det är vad som skulle gälla även hos oss. Förstår inte varför stater ska ta över ansvaret för kärnkraften. Den intressanta frågan är förstås om Vattenfall försäkrat sig på ett sätt som täcker upp en sådan olycka eller om de utgått ifrån att den är så osannolik att det inte är värt att söka försäkra sig. Hur detta är ordnat har inte framgått. Det är inte detta Vattenfall ska kritiseras för.

Men, det ser ut som om Vattenfall kan bli ett långt äventyrligt spår nu i höst. Inte precis vad ordförandeskapet önskade sig. Nu gäller det att säkra ett riktigt bra underlag - för det finns många iintressen som nu verkar gadda ihop sig för en klassisk fight.

Den förra regeringen har nog - i likhet med nuvarande - en del att fundera över när det gäller hur Vattenfall ska styras. Men i avvaktan på nya ägardirektiv gäller de gamla. Är det socialdemokratiska regeringens?

Vad menar Josefsson?

Efter gårdagens turbulens kring Vattenfall och deras planer på att sälja ut el-nätet så uttalade den extra-inkallade styrelsen att de hade förtroende för sin VD. Problemet för Vattenfall var enligt ordföranden att det skrevs för mycket om bolaget i tidningarna.

På förekommen anledning - skriver idag Vattenfalls VD Lars G Josefsson på DN debatt. Han välkomnar där översyn av ägardirektiven. Han skriver att "de nuvarande ägardirektiven säger exempelvis att ”Vattenfall skall vara ledande för energiomställningen i Sverige”, vilket inte är en adekvat beskrivning givet vår verksamhet i dag."

Så spännande tänker jag. Om ägardirektiven kräver detta, då borde väl snarast Vattenfall beskriva varför deras verksamhet inte överenstämmer med direktiven. Inte är det väl ägardirektivens syfte att beskriva var Vattenfall befinner sig idag? Nog låter det i mina öron rätt märkligt, att VD:n för statliga Vattenfall framför detta som sin syn på ägarstyrning. Inte undra på då att det går som det går. Vem äger vem? Vattenfall staten - eller staten Vattenfall? Undrar om detta präglats av den gamla regeringens syn på ägarstyrning? Jag hade ju skäl att granska den en del i KU förra perioden och spåren förskräcker. Om detta synsätt sitter i väggarna - då är det hög tid för den nya regeringens aktiva ägarstyrning att gripa in!!

Afghanistan - hopp eller hopplöshet

Rapporterna om olyckan som drabbade vårt folk på patrull i Afghanistan är allvarliga. Att det tog 2 timmar innan helikopter kunde transportera till sjukhus är illa, att den afghanske tolken dog är mycket illa. Hoppas att man tar väl vara på hans familj och ger dem bra stöd. Det var ett oroligare hörn av vårt PRT, men jag hoppas innerligen inte att det blir tuffare på marken när vi nu ska riksdagsbehandla regeringens proposition. oppositionen har här en liten röra. Men jag hoppas att de krafter i Afghanistan som kan ha ett intresse att söka påverka opinionen i Sverige (också som EU-ordförande) - inte låter bomber tala, en tanke jag snabbt slår bort.

Det är samtidigt oroande med signalerna om att Karzaj vill byta ut en provinsledare som stödde Abdullah. Carl Bildt har ett tufft jobb - att förmedla ett tydligt budskap till presidenten. Det handlar om ansvar att vända utvecklingen - ett ansvar som inte det internationella samfundet kan bära. Det är Afghanskt - vi kan och ska stötta. Men, det måste finans något att stötta. Få ordning på korruptionen, få ordning på polis och rättsväsende och bygg vidare på den afghanska militären där det verkar finnas en positiv trend. Då kan utvecklingen av ekonomi och jobb ta fart. Och vi åka hem. Tar det tid? Absolut! Men det är inte hopplöst, även om det kan se så ut.

Erdogan förvånar

Det har varit intressant att följa uppspelet till OIC:s möte i Istanbul. Uppenbart var al-Bashir välkommen - IOC-åtalet om folkmord till trots. Erdogan markerade ju att han hellre mötte honom än Netanyahu. Men när man läser vidare om hans uttalanden där han säger att han varit i Darfur, att han då inte såg något folkmord och sedan konkluderar med att muslimer inte kan begå folkmord - så uppkommer frågan: Vad sysslar premiärministern med? Varför ta dessa steg? Är det inrikespolitiskt? Försöker han spela högt med EU och USA? Försöker han placera sig som ledare för en muslimska stater eller vad sysslar han egentligen med? Det sistnämnda har ju visserligen andra personer aspirerat på och då är det förvisso bra med utmanare i form av Erdogan. Om han inte tar upp alla fallna mantlar.

Jag har ju noterat det upprepade attackerna mot Israels politiska ledning. Hur Erdogan söker positionera sig - för att ta upp kampen med Mubarak? Eller är det större maktanspråk som den turkiska ledningen har? Är detta en effekt av att EU beter sig halsstarrigt? Är det den här utvecklingen som blir svaret? Vad kommer i så fall härnäst? Här måste EU skärpa till sig och öppna för fortsatta förhandlingar med sikte på medlemsskap! Inte kravlöst - men rättvist!

För mig som under många år arbetat med det uppenbara "folkmord" som begicks under det Ottomanska rikets sönderfall är dock de senaste uttalandena mycket anmärkningsvärda. Alla kan begå fel - oaktat religion. Makter gör också fel - en viktig insikt för oss alla.